Jag har en polare som ringde upp mig efter att hon läst om bipoläritet. Hon sa att hon nu äntligen förstod mig och vissa saker jag gjort. Jösses så skönt tänkte jag. En person som kan förstå lite av detta.

Jag har precis kommit ner från hypomani efter att jag bytt medicin nyligen. I går ringde hon, och föreslog att vi skulle gå på gästabud. Det skulle bli sååå trevligt. Nja, sa jag, jag orkar faktiskt inte det. Mhhmmm sa hon med en spydig ton. Jag kände mig skyldig och skrattade och sa att det var för hennes egen skull som jag inte följde med. Inom mig visste jag att om jag ska åka in till stan, Stockholm, och vara trevlig och gå runt och migla finns det risk för att jag gör bort mig totalt. Jag kan bli totalt förvirrad och börja slöddra och säga de mest konstiga saker. Sanningen får man från ungar och idioter och för tillfället är jag nära att vara idiot. Jag kan se mig själv gå omkring där skvimpande med ett glas och säga förskräckliga men sanna saker till personer. Ni vet saker som ingen annan har hjärta att berätta.

Min kära vän fick inte veta det här men hon sa till mig " jag tror att du är för feg för att pröva". Tänk att det ska vara så svårt att ta ett nej. Jag ska nog säga nej till henne oftare.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Fan, fan, fan, fan. Jag känner igen symtomen. Jag är utmattad, sådär att det känns som att man är en blöt trasa, som luktar surt. Min självkänsla dalar och allt börjar kännas värdelöst. Jag kan inte förstå att någon vill vara med mig än mindre tycka ...

Vilken dag!! Jag har äntligen kommit igång med kakling i badrummet. Mina händer har aldrig varit så välslipade som de är just nu. Sex kvm är inte illa pinkat för en kvinna som aldrig hållt i kakelklyvare tidigare. Självklart var jag mycket noga med u...

Hm, fnyser jag syrligt åt mig själv. Tänk att kroppen kan gå en väg och själen en annan. Det är som att jag kom till ett vägskäl, t-korsning, och kropp och själ delade på sig. Utan att se sig om åkte de vidare åt var sitt håll.   Jag har den här veck...

Jag fick slutligen nog av att vara med i hans gröt. Jag förstår att han själv inte ser vilket liv han lever, vilket gjorde det än viktigare för mig att dra mig ur. Vilken tragedi, min första (förhoppningsvis inte sista) förälskelse har gått sank. Det...

Att vara kär, vara förälskad, måste vara mot den naturliga ordningen.   Bevis för detta är att det sker sällan och "normalt" endast pågår under kortare period. Kär måste vara naturens hån mot den kritiserande varelsens väsen.   Hur kan man längta ef...