Hjärtat smärtar och lungorna ilar. Min Torbjörn får mig att känna mig levande.

En och en halv månad sedan träffades vi på en färja. Några timmar efter att vi träffats gick vi och la oss. Hela natten kramades vi, bara kramades, det var underbart. Vår törst för närhet väcktes.

Jag med min "#%/ bipoläritet blev självklart helknäpp. Jag slog runt helt veckorna efter det och försökte äta upp honom. Hur kan en man stå ut med mig? Jag ställde krav och trängde mig på. Själv led jag alla helvetes kval eftersom jag var hög som Eifeltornet och låg som lägsta avgrund om varannat.

Idag har jag lugnat mig, något, och har bett om ursäkt. Jag försöker ta det coolt, inte ringa, inte tänka. Kan en man förälska sig i en galen brud?

Suck, jag återkommer med mer information om hur det blir med min Torbjörn. Håll tummarna för en medsyster.