Du kan inte tro det men åter igen har jag klantat mig med Torbjörn. Den där apan som han är medberoende med har kommit hem till honom och han kastar inte ut henne.

Jag fick självklart spatt, igen, och ifrågasatte om han verkligen tyckte om mig. Han var självklart helt förvirrad och sa sanningen att visst tycker han om mig men han vet inte om han är redo att gå vidare och planera framtid. Då minsann är det ingen idé säger jag. Han vill att vi ska talas vid dagen efter men minsann jag hade bestämt mig och då var det inte nödvändigt att talas vid mer.

Det här är en mycket kort beskrivning av händelseförloppet. Det jag vill komma fram till är att jag nu förstått att jag inte kan fixa honom, han måste fixa sig själv. Jag talade med honom för någon timma sedan och apan är fortfarande hos honom. Han hoppas att soc tar henne snart.

Jag har svårt att tycka om och jag erkänner att jag tycker om Torbjörn. Han måste dock få hjälp och om han inte ordnar det måste jag klippa banden till honom. Jag ska försöka att inte träffa honom utan bara tala med honom per telefon och uppmuntra honom och stärka hans självkänsla. Förhoppningen är att han tar hjälp från Al-Anon.

 

Guri

10 augusti 2008 23:41

Villkorslöst, Maria! Svårast av allt!! Du kan inte fixa honom - men han kan ju inte fixa dig heller.

http://ljuvalivet.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Fan, fan, fan, fan. Jag känner igen symtomen. Jag är utmattad, sådär att det känns som att man är en blöt trasa, som luktar surt. Min självkänsla dalar och allt börjar kännas värdelöst. Jag kan inte förstå att någon vill vara med mig än mindre tycka ...

Vilken dag!! Jag har äntligen kommit igång med kakling i badrummet. Mina händer har aldrig varit så välslipade som de är just nu. Sex kvm är inte illa pinkat för en kvinna som aldrig hållt i kakelklyvare tidigare. Självklart var jag mycket noga med u...

Hm, fnyser jag syrligt åt mig själv. Tänk att kroppen kan gå en väg och själen en annan. Det är som att jag kom till ett vägskäl, t-korsning, och kropp och själ delade på sig. Utan att se sig om åkte de vidare åt var sitt håll.   Jag har den här veck...

Jag fick slutligen nog av att vara med i hans gröt. Jag förstår att han själv inte ser vilket liv han lever, vilket gjorde det än viktigare för mig att dra mig ur. Vilken tragedi, min första (förhoppningsvis inte sista) förälskelse har gått sank. Det...

Att vara kär, vara förälskad, måste vara mot den naturliga ordningen.   Bevis för detta är att det sker sällan och "normalt" endast pågår under kortare period. Kär måste vara naturens hån mot den kritiserande varelsens väsen.   Hur kan man längta ef...