Ena dagen är livet underbart och det känns som att jag tar två andetag samtidigt hela tiden. Allt ordnar sig, jag får massor gjort hemma.

Två dagar senare ligger jag i sängen till klockan halv tolv på morgonen, somnade 23.00 Inte nog med det, jag behöver vila tre ggr den dagen också. Skitpommesfrites.

Jag tycker att min 14 åring är labil. Han är som en vithaj. När han simmar förbi vet man inte om han bara lämnar lite svall efter sig eller om han tar en tugga. Kors i taket men senaste veckan har han varit som en ängel. Han har inte fått nog av närhet och han har pratat och lyssnat, ovanlig egenskap för honom.

JAAA, jag vet! Jag är tonåring igen. Får jag tillbaka kroppen också snääälla.