Det är konstigt va lite man behöver för att bli glad ibland. I går var jag ute och målade en sida på mitt förråd. Trodde aldrig att det skulle bli gjort.

Jag har läst på lite om bipoläritet. Det finns olika typer. Det finns de som har maniska och depressiva episoder. Sedan finns det de som har hypo (=under)maniska och depressiva perioder. Sen finns det en radda fler olika varianter. Skillnaden mellan manisk och hypomanisk är graden på grandiositeten. Hypomaniska är normalt inte skadliga mot sig själva och det är inget tillstånd som ska behandlas. De är bara väldigt kreativa. Maniska är de som tror att de kan flyga och gå genom väggar och liknande saker.

Pappa är manisk, jag  har ingen aning om hur många miljoner han lånat och hur många hus han köpt under sina maniska perioder. Jag är bara, pust, hypomanisk och inte att förglömma depressiv.

Jag läste att det finns personer som bara är  hypomaniska och som slipper depressionerna. Fan va orättvist. Varför kunde jag inte få den varianten. Kunde jag så skulle jag göra vad som helst för att få vara hypomanisk hela tiden. Livet är underbart och man är oövervinnerlig.

Det går alltid att drömma...