Helt underbart är det att komma ut från fängelset som heter hem. Jag blir lite snurrig av alla personer och alla uppgifter. Det bästa med att arbeta är att gå därifrån. Tänk att det ska vara så skönt att ha någonstans att gå och vara ledig ifrån.

Ett litet problem på jobbet är att alla tror att jag är skör som ett rispapper och att jag inte längre kan mitt arbete. Jag var i samtal med en kille idag som arbetat på arbetsplatsen kanske ett år, jag har arbetat i åtta. Han förklarade hur jag skulle gå vidare med ett ärende. I början ignorera jag detta. När han envisades att berätta hur jag skulle göra ett jobb, som jag delvis lärt honom att utföra, sa jag att jag har har varit sjuk men inte blivit lobotomerad än. When the going gets tough, the tough gets going...

 

Joa

25 mars 2008 11:00

Hej!

Jag hittade hit när jag sökte på bipolär. Jag tycker du har en bra blogg och jag känner igen mig mycket i dag! Du o jag är not ganska lika. Kram Joa

http://mitti2008.blogspot.com

 

Joa

1 april 2008 13:49

Hej igen! Hur går det med jobbandet? Jag arbetstränar och jag tycker att det går " sådär" vissa dagara flyger jag iväg dit och tycker det är kul o skönt att komma dit och nästa vill jag inte ens gå ut. Jag orkar inte. Just nu orkar jag inte. Vill inte le, vill inte klä på mig. Fan vad det är drygt det här...hör av dig om du vill!

http://mitti2008.blogspot.com

 

Joa

6 april 2008 11:28

Hej igen! TACK för din kommentar hos mig!! Jag hoppas jag ska få må lite ljusare nu och inte känna mig så jävla nertryckt i skorna! Stor kram!!!

http://mitti2008.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Fan, fan, fan, fan. Jag känner igen symtomen. Jag är utmattad, sådär att det känns som att man är en blöt trasa, som luktar surt. Min självkänsla dalar och allt börjar kännas värdelöst. Jag kan inte förstå att någon vill vara med mig än mindre tycka ...

Vilken dag!! Jag har äntligen kommit igång med kakling i badrummet. Mina händer har aldrig varit så välslipade som de är just nu. Sex kvm är inte illa pinkat för en kvinna som aldrig hållt i kakelklyvare tidigare. Självklart var jag mycket noga med u...

Hm, fnyser jag syrligt åt mig själv. Tänk att kroppen kan gå en väg och själen en annan. Det är som att jag kom till ett vägskäl, t-korsning, och kropp och själ delade på sig. Utan att se sig om åkte de vidare åt var sitt håll.   Jag har den här veck...

Jag fick slutligen nog av att vara med i hans gröt. Jag förstår att han själv inte ser vilket liv han lever, vilket gjorde det än viktigare för mig att dra mig ur. Vilken tragedi, min första (förhoppningsvis inte sista) förälskelse har gått sank. Det...

Att vara kär, vara förälskad, måste vara mot den naturliga ordningen.   Bevis för detta är att det sker sällan och "normalt" endast pågår under kortare period. Kär måste vara naturens hån mot den kritiserande varelsens väsen.   Hur kan man längta ef...