Helt underbart är det att komma ut från fängelset som heter hem. Jag blir lite snurrig av alla personer och alla uppgifter. Det bästa med att arbeta är att gå därifrån. Tänk att det ska vara så skönt att ha någonstans att gå och vara ledig ifrån.

Ett litet problem på jobbet är att alla tror att jag är skör som ett rispapper och att jag inte längre kan mitt arbete. Jag var i samtal med en kille idag som arbetat på arbetsplatsen kanske ett år, jag har arbetat i åtta. Han förklarade hur jag skulle gå vidare med ett ärende. I början ignorera jag detta. När han envisades att berätta hur jag skulle göra ett jobb, som jag delvis lärt honom att utföra, sa jag att jag har har varit sjuk men inte blivit lobotomerad än. When the going gets tough, the tough gets going...