Hm, fnyser jag syrligt åt mig själv. Tänk att kroppen kan gå en väg och själen en annan. Det är som att jag kom till ett vägskäl, t-korsning, och kropp och själ delade på sig. Utan att se sig om åkte de vidare åt var sitt håll.

Jag har den här veckan upplevt något så underligt som att ha två pojkvänner. Håkan dröjer i min kropp med sin passion från i söndags och Torbjörn ringde i onsdags och väckte min förälskelse. Jag blir helt splittrad....eller blir jag det? Idag pratade jag med Håkan och jag kan nästan inte bärga mig innan jag får tugga på honom igen. Ändå vidaresänder jag honom ett roligt mail och lägger till Torbjörn som mottagare. Jag vill att de ska ser varandras namn. Vad är det för fel på mig? Jag fick tillbaka ett roligt mail från Håkan där han lagt till fyra tjejers adresser. Där fick jag.. Torbjörn fick jag som vanligt inget svar från. Han är en telefonkille.

Jag blir knäpp i huvudet snart. Till råga på allt är jag trött och nere. Jag börjar bli rädd för att jag är på väg ner såsom förra hösten. Det som är annorlunda i år är att jag inte varit hyperaktiv i sommar så det är kanske lugnt. Jag äter min medicin också, precis som jag ska. Allt kommer att ordna sig.